Skärtorsdagen
Wilma sover ute, ska snart få komma in. Har sovit ett tag nu. Jag ligger och läser Zlatanboken. Som jag inte skulle göra. Tittade på den och kände att de inte va något för mig. Men i brist på andra böcker så får den duga. Å mitt hjärta blöder lite för lille Zlatan när jag läser hur han haft det när han var liten. Vi måste vara mer rädda om våra barn, andras barn. Jag vet, jag är den om någon som kan bli tokig på bråkiga, stökiga och kaxiga ungar. Men som jag också kan bli trött på att höra är att de alltid finns en orsak till deras beteende i och att de inte har de lätt. Men det stämmer ju också. Man blir påmind om det lite då och då. Som i t ex zlatans bok. Jag såg även här om dagen programmet som går på tv7 tror jag, de där som låter några skådespelare utspela en scen bland folk och bete sig illa på någotvis för att se vad människorna runt omkring gör. Om de lägger sig i. Och sist va de föräldrar som var dum/hemska på sitt barn. Och tänk, de flesta vuxna bara tittade. Försökte stoppa de som pågick med några fjuttiga blickar. Blickar stoppar inte. Vi måste väl stå upp för de stackars barnen som inte har någon som står upp för dom. Varför vågar vi inte?! Vi måste sluta tro att "om jag kollar lite argt så kanske hon/han skäms och slutar" nä, lite skinn på näsan. Stå upp för de som inte vet att de förtjänar att bli behandlad med respekt! Surrigt, javisst. Jag skriver i läsande och slappande stund från mobilen. Men ändå!
