Onsdag..

Idag skulle jag kliva upp i tid och kära igång med plugget.. men så blev det inte!! Vad arg jag blir när min trötthet tar över mitt liv! Imorn är jag ledig från skolan, inga föreläsningar men ska ändå tvinga mig upp i tid och plugga för det MÅSTE jag. Så ring och väck mig i tid ni som läser detta:) Just nu skriver jag klart om stroke, det ska vara klart idag i alla fall. Men ska ta en pause och titta på diagnos okänd, tror det kommer bli riktigt spännande och roligt.

Just nu är jag sugen, sugen ¨på något gott, något sött spelar ingen roll vad, bara det innehåller socker! Men ska försöka tygla mitt begär och tänka på något annat. Men ibland är det rätt så svårt....

I helgen så kommer mina syskon hit, ska bli riktigt roligt att träffa dom. Var ju ett tag sen nu, blir ju så när man bor så många mil ifrån alla där hemma. Så det ska blir riktigt roligt. Men först på fredag kommer några vänner/släkt hit och fikar på sin resa till Ume. Så roligt, så länge sen man träffade dom, eller ja allt folk där hemma är det ju ett tag sen man såg. Så då är det alltid lika uppskattat och se dem! LÄngtar.

Nu ska ja ta och springa iväg till tv och sen blir det de sista innan sängen väntar:)

Ta hand om er alla vänner!

kramar

Jag lever!

Jag har inte srkivit nu på ett väldigt långt tag, men har haft fullt upp med plugg och allt. Sitter nu och pluggar och lyssnar på musik. Men tar en pause mitt i allt plugg. Har läst en bok som är skriven av Ulla-Carin, tv-journalisten som drabbades av ALS. En väldigt gripande bok, många tårar fälldes kan jag lova. Den rekomenderas starkt av mig.

"-mamma, varje sekund är ett liv, säger han mjukt (hennes son på ca 9 år)
-va sa du?
- varje sekund är ett liv.
-var har du hört det?
-Ingenstansifrån. Jag kom på det nu. och han fortsätter:
- Du har hundratusentals liv kvar, mamma."
 
Varje sekund är ett liv!

Jag tänkte också dela med mig ett ytterligare citat där man ser hennes kämpa glöd, trots hennes trista och hemska diagnos.

"Jag kommer att dö av ALS, om nu inte något annat oförutsätt inträffar. Det finns två vägar att färdas. Den ena är att lägga sig ner, vara bitter och vänta. Den andra är att försöka göra något vettigt av eländet. Se det positivt, hur banalt det än kan låta. Min väg är den andra. Logiskt sett måste jag därför leva bara just nu. Det finns faktiskt ingen lysande framtid för mig. Men ett lysande nu. Så lever barn. Just nu. Inget kommande sedan. Därför skrattar jag som ett barn. Hejdlöst."




RSS 2.0