Klara

Tänk va tiden går fort. För 4 månader sedan gick jag runt och började tro att jag skulle bli den första kvinnan i världen som skulle gå oförlöst eller att de inte var ett barn i magen utan bara ett påhitt. Den kom ju aldrig ut! Men de dröjde inte alls många dagar till den bästa och vackraste människan i världen föddes. Det har hänt så sjukt mycket och utveckling sker varje dag och de känns som hon växer minst 1 cm varje dag också. Hon vänder sig för fulla muggar, så fort man lägger ner henne på rygg så ligger hon på magen. Hon börjar vilja sitta mer och mer. Men än så länge kan hon inte sitta själv utan kan endast sitta med hyfsat bra balans i typ 30 sekunder innan hon tippar åt sidorna. Men de står nog inte på förrän hon sitter lillskruttan. Idag premiär smakade hon också, på banan. Gött sörru!! Provade med flaska idag igen, en med mer flöde. Gick bra till än början men sedan ville hon tutta. Hmm, bara å konstatera att jag fått en liten tuttgris:) mysigt för de mesta, de står ju inte på förrän hon äter mat heller.

Igår chockade gumman och var supermammig. Inte ens Martin dög, hmmm!! Så brukar det ju inte vara. Kanske är en period, hoppas de! Nu ligger vi nerbäddade och jag är supertrött. Imorgon väntar en promenad med Malin och sedan en sväng på kyrkis :) håller tummarna för bra väder:)