Klara

Om jag får säga det själv då. Näe. Ibland funderar jag om man är med i en film. En sådan där film som man inte vet om att man är med i. Ni vet, allt är iscensatt. Ni kanske vet vad jag menar?! Idag t ex. Wilma är så trött så hon inte vet vart hon ska ta vägen, jag är också hyfsat trött och kände ett enormt kaffesug och Walter supernödig. Martin passade på att börja supertidigt idag. Hmm undra varför !:) medan jag försöker få i Wilma mat springer Walter fram och tillbaka som en galning för han vill också ha mat innan han går ut. Ja ja ja. Försöker ignorera, han hämtar allt möjligt för att jag ska skynda mig. Allt från snorpapper till mobiltelefon. Efter att ha blivit tokstressad av hans "tjat" avbryter jag matningen och springer och ger han sin mat. Jag har fortfarande inte fått nå kaffe eller frukost. Hungrar ihjäl!!! Wilma börjar gråta av trötthet, så försöker skynda mig att klä på henne och ut i vagnen. Fortsätter gråta men ja ja de ger väl sig. Tittar bort en sekund och ser sen att Walter rullar sig i något?!! Hmm, ja inte är de nå gött och mysigt han rullar sig i iaf, så mycket vet jag. Jag blir tokig. Då måste jag alltså börja med att duscha hunden innan jag kan få mitt kaffe. Himla skit!! Väl inne så börjar jag duscha Walter men hör och häpna så vaknar Wilma och storgråter. Hmm bara att duscha klart, ut med hunden på balkongen så att han inte blöter ner hela lägenhet och ut och gunga på! Life! Men nu så, sitter jag mätt och belåten med min kopp kaffe i handen.

Mina tankar går hela tiden på mitt lilla hjärta som kämpar på för fullt! Älskade lilla grabb! Allt verkar gå precis enligt planen och kanske, kanske han får komma hem inom 3 veckor.