Klara

 

Tänk vad man glömmer. Att man var såhär trött den första tiden. Man är som i en bubbla och dimma. Med Wilma så började dagarna inte förrän vid lunch de första månaderna, det var en perss att komma upp till den tid kl 10. Men idag är livet lite annorlunda. Dagarna börjar i tid vare sig man vill eller inte så när kvällen kommer är man bra nog trött. 

 

Lillskorpan har inte fattat att man sover på natten utan är lite stökig i några timmar under natten. Min andra hälft märker naturligtvis inte det utan tycker nätterna går bra:) å visst han gråter inte heller så utan han är bara vaken och vill inte alls sova, som jag. Hoppas att han vänder om snart.

 

 

 

 

Imorgon står vägning och mätning på schema, på lilleman. Så då får vi se om han har gått upp som han ska. Men först hoppas vi på en skön och sömnrik natt!